Jag hade för några år sedan ett ganska miserabelt arbetsliv. En erfarenhet som jag tyvärr verkar dela med alltför många andra personer idag. Min sysselsättning var själadödande och orimligt stressbelastande… något som gjorde min vardag direkt självdestruktiv. Efter att ha försökt söka ett antal olika andra yrkes- och utbildningsalternativ så hittade jag min utväg inom manuell terapi. Jag tycker att det finns en rikedom i att kunna hjälpa människor genom väldigt enkla medel. Som i det här fallet, mina händer och de kunskaper jag har. Sen är det väl även en viss fåfäng stolthet av att utöva ett hantverke.